Riggad rättegång.

Om en skvallerkärring upprepar sitt budskap tillräckligt många gånger, så riskerar det att nästan bli en sanning. Om man hållit tyst i åtta år, så skall man inte dra upp något som det inte finns bevis för och allra helst om skvallerkärringen själv förstört det som eventuellt kunnat vara ett bevis.

Det gäller alltså målet mot Tito Beltran. Han blir fälld i en riggad rättegång på enbart vittnesmål som bygger på hörsägen. En del av vittnesmålen är välregisserade och välrepeterade med hjälp av just skvallerkärringen och en avdankad kvinnlig polis. Att målsägaren ändrar sin historia flera gånger för att den skall passa in i dramaturgin är det ingen som tar hänsyn till.

Målsägarens juridiska biträde är också en tragisk figur som låter sig användas i detta taskspeleri. Han borde inte få visa sig i en rättssal så länge han har de politiska uppdrag som han har.

Domen är ett bevis på att det inte finns någon rättssäkerhet i Sverige. Har man ett juridiskt biträde med politiska förtecken så kan man vinna vilket mål som helst.